Ett flygplan består vanligen av en så kallad kropp där man kan frakta gods eller passagerare, vingar och roder som styr planet och en motor som driver planet framåt.
Vingarna
Den teknik som gör det möjligt för ett flygplan att lyfta har med vingarnas utformning att göra. En vinge är utformad så att översidan har en kupad form medan undersidan är mer plan. Det leder i sig till att luften på ovansidan måste färdas snabbare över vingen än luften på undersidan och det uppstår ett högre luftryck där under. Vingen får alltså lyftkraft tack vare lufttrycket. Det är samma princip som när vi duschar. När vi drar för duschdraperiet och börjar röra oss och värma upp luften i duschen skapas ett högre lufttryck utanför duschdraperiet, där luften rör sig mindre. På så sätt trycks draperiet in mot kroppen. Luften som passerar flygplansvingen får en neråtgående rörelse och även detta ger lyftkraft. Detta påverkas av vingarnas vinkel mot luften. När motorn för planet framåt kan man säga att vingarna "anfaller" luften och tvingar den nedåt, vilket ger lyftkraft. Alltså har vi tre faktorer som gör det möjligt för planet att lyfta. Vingarnas påverkan på luften, vingarnas vinkel mot luften och motorns kraft som för planet framåt.
Förr i tiden bestod vingarna av trästommar med tyg för att göra dem lätta. Men idag tillverkas vingar i metall eftersom det även är viktigt att vingarna är starka. Formen på vingarna är viktiga och olika former är bra för olika ändamål. Om man ska frakta tung last bör vingarna vara breda men om man vill åka snabbt är det bättre med "pilvingar" som är vinklade bakåt. För att ändra vingarnas form kan man fälla ut klaffar som sitter bak på vingarna. Dessa kan bland annat användas för att få mer lyftkraft när man startar. Vid landning kan man istället använda sig av något som heter luftbroms. Det är luckor som kan fällas upp och detta gör att planet sjunker på grund av minskad lyftkraft.
Motorn
Motorn är det som driver flygplanet framåt och kan placeras på lite olika sätt. Antingen sitter den på flygkroppen, där bak eller vid sidan, eller så sitter den under vingen. Det finns två olika sorters motorer till flygplan, propellermotorer och jetmotorer.
Propellermotorn är bäst för flygplan som inte flyger så fort eftersom den ger en bättre bränsleekonomi. Propellrarna som är kopplade till motorn omvandlar motorkraft tilldragkraft genom att bladen på propellern drar in luft framifrån och släpper ut den bakåt. I början byggdes dessa propellrar i trä men senare gick man över till metallpropellrar för att få en bättre styrka. Idag har man däremot propellrar i kolfiber för att de ska bli så lätta som möjligt men ändå starka. När man startar flygplanet är propellerbladen flacka eftersom det ger mer drivkraft vid snabb rotation, men när man kommit upp i luften vinklas bladen igen för att få lyftkraft.
I och med jetmotorn revolutionerades flygindustrin. Man kunde bygga mycket snabbare flygplan som även kunde flyga högre än någonsin. En jetmotor består av en kompressor som suger in luft och komprimerar den. Efter det sprutar man in bränsle i form av t.ex. fotogen som antänds i luften. På så sätt bildas heta gaser som utvidgar sig och driver en turbin. Denna turbin driver sedan motorn och gaserna sprutas ut bakåt för att föra planet framåt.
Styrning
Det finns tre olika roder som används för att styra ett flygplan, skevroder, höjdroder och sidroder.
Skevrodret sitter bak på vingen och styrs med hjälp av en styrspak i kabinen. Om man vrider på skevrodret lutas planet åt en sida. Lutar man planet tillräckligt kan man rulla det runt sin egen axel.
Höjdrodret sitter på en vinge på stjärtfenan och styrs även den med styrspaken. Det här rodret används för att tippa planet upp eller ner. Om man sänker höjdrodret lutar planets nos ner mot marken medan stjärten höjer sig. Höjer man sedan höjdrodret lutar planet åt andra hållet.
Sidrodret sitter också på stjärtfenan och vrider planets bakdel. Detta roder styrs med pedaler som piloten manövrerar. För att gira planet vrider man sidorodret åt det håll man vill och planets nos följer då med i samma riktning.
Förr i tiden var man tvungen att se marken för att navigera och man tog sig fram med hjälp av kartor. Idag behöver piloten egentligen inte ha någon sikt alls för att flyga på grund av avancerad teknik som hjälper till att navigera. Det finns radiohjälpmedel som används bland annat när flygledare på flygplatser ska dirigera ett plan inför landning.
Wiki per kategori
